Living with Hope

Det är mitt egna liv nu, och det ska det också förbli framöver.

Skräcken kommer krypande

När jag var liten fick jag alltid bokmärken av min tandläkare, jag hade flera samlarböcker fulla med bokmärken. Det var kul, och jag har aldrig varit rädd för käre Tandläkaren tack vare det?

Men jag ska dit imorgon, och allvarligt talat vill jag inte det?

Varför ringde jag och bokade tid för? :'(

Ni vet den där hemska kroken de använder för att känna så att varje tand sitter fast?

Well, I can deal with it... men när de använder den för att skrapa tandsten på mig har de gått förbi en gräns. Jag sitter och krampar, hyperventilerar (så gott det går), svettas som en tok och har världens panik.

Det är inte okej.

Satt och googlade tandsten, ja för det är det jag har. Min diagnos är "Grov tandsten trots sin ringa ålder, sitter hårt både på tand och tandköttsficka"..... De ska använda ultraljud på mig egentligen, men gör idioterna de?!?!?! NEJ.

De använder den äckliga, fruktansvärda (true story alla tandläkare!!!!!!) krokjävlen!!!!

Jag går alltid blödandes därifrån, ibland har tårar fällts under besöket också.

Alltid lika jävla kul.

Ska prata med min tandläkare imorgon, för jag kommer få panik, igen, som vanligt. Och jag blir ALDRIG erbjuden bedövning, för jag är "vuxen".... jävlahelvetesskitäckel!

Det är de här stunderna man önskar att man var liten och inte hade några problem alls att bry sig om.

Ni ser de två nedersta helvetesredskapen? Det är de förjävliga krokarna!!

Haha ja jag lägger alltid min tele på de konstigaste ställena, en gång var den borta i flera dagar, till slut hittade jag den i ett skåp bland en massa handdukar, den låg liksom mellan några stycken :S

kan tänka mig :D

Hallen då! Detta är ju ett gammalt inlägg och du har redan varit hos tandläkaren nu. Men om du får panik nästa gång för vi helt enkelt göra så att jag får komma ner och följa med dig som jag gjorde den där gången? Remember? Med cykeln? I remember! Puss <3