Living with Hope

Jag är hemma från Falun och Bällsusen nu. Har varit 4 underbara dagar, med bil, musik, skratt, onyttigheter och på tok för lite sömn såklart.
Men helt klart värt det.

Jag känner mig hemma i Falun, med naturen och allting. Fortfarande stad (dock ej stockholm), men det är lugnet jag är ute efter. lugnet och harmonin som jag får inom mig?
Det där som säger inom dig: du är hemma.
Eller då för min del: du har hittat hem.

6 augusti får jag ett antagningsbesked. Sure, jag vill in på LNU i Kalmar, men Falun tilltalar mig så enormt mycket. Det enda som talar emot Falun är just att det inte är bostadsgaranti, menmen.
Jag längtar att få börja om på nytt, ha vännerna bredvid mig och få ta det första stegen i ett självständigt liv.

Idag valde jag att själv (ja jag vet, kan knappt fatta det själv) att ta steget att ta upp samtalet "Helens framtidsplaner" under middagen med gudföräldrarna. 
Dagen börjar närma sig då jag får reda på OM jag kommit in på universitetet eller inte. Kan ju säga att jag är så grymt jävla nervös alltså!!!

Men jag har ju saker som behöver fraktas ner, om jag nu kommer in. Vissa av sakerna ska fraktas till tippen, för de vill jag inte längre ha kvar, de är inte mig längre, och mycket ska med ner.
Och mycket av mina grejer är ju på ön, så jag måste hämta dem, sortera dem, sen köra till tippen med dem. Smart plan: Ja!
Kommer det bli trångt i mitt rum: Som fan.
Är det värt det att få flytta för, typ 7e gången i mitt 19åriga liv?: JA SOM FAN!
Gudföräldrarna ställer ju upp att köra ner mina prylar, med mig när jag fått beskedet. Jag är så oerhört tacksam.

Fick även reda på att jag, som varit sänglös (alltså, min slängdes när jag flyttade hit, och jag har självfallet sovit i en säng här!!) nu fått en säng - Som alltså är min. Ett nattduksbord och en byrå? Alltså möbler. Alltså kärlek. Alltså shit. Jag typ dör.

Går här och väntar och väntar på beskedet. Får reda på att de faktiskt faktiskt finns för mig. Eller alltså det har jag vetat hela tiden. Men det är väl nu femöringen trillade ner tror jag?
Det är dem jag har att tacka för att jag står stark idag, för att jag fick ett (hyfsat) stabilt sista år i gymnasiet och för att jag faktiskt fått - för första gången i mitt liv- hemkänsla.

Jag bryr mig inte om vad folk tycker och tänker. Jag gillar kläder. Jag gillar skor. Jag vet att jag måste flytta snart. MEn so what.
Jag köper det jag vill ha och faktiskt behöver. Den ni!

Shoppade loss som en galning igår, höll mig under 1000:- strecket dock. Man måste ju få skryta lite?
Kom hem med 2 klänningar, 1 linne, 1 jeansshort, 1 marinblå byxor, 2 par skor, 1 almenacka o 3 böcker.
Ibland så lyckas man rejält!

Tänk om varje shoppingrunda kunde vara såhär. Att man bara kunde komma undan såhär billigt och vara nöjd? För det är väl huvudsaken huh?

Nackdelen är att min garderob är för liten. Jag få¨r inte plats med allt. Hoppas att dit jag flyttar att det finns plats. För annars kommer jag DÖ.