Dreams
Igår var det midsommarafton, och mina förväntningar var väl inte direkt höga då de flesta senaste varit rent av sagt skit.
Men tji fick jag.
Det började med en stor lunch med gudföräldrarnas 'gäng' och så var vi 4 "barn" till dem, alltså 12 pers! Wohoo!
När vi blivit klara med tårtan och kaffe-/te-t så kom det några pers fram bakom husknuten!
En av barnen (eller vi alla var inblandade) hade anordnat en 'Välkommen hem F-party' då han varit i Kina i ett halvår, och satan vad mycket folk vi blev sen!
Vi var väl runt 20 pers, höll till i Fs lägenhet i källaren på vårt gigantiska hus och partajade!
Riktigt jävla kul alltså!
Sen under kvällen ringer min bästis A och frågar om hon + de härliga grabbarna kan komma hit? Mitt svar var ja (såklart?), men det blev lite vajkalle på tråden och det slutade upp att min 'kille' dök upp med 3 polare, hahah! Så jävla nice alltså! Vi skickade polarna med nattbussen vid 2 någongång sen drog han och jag till mitt rum. En av de mysigaste kvällarna hitills!
Vi sov fram till 13 idag typ, mycket trevligt kan jag tala om! Och nästa helg blir det 'Lida country festival' med han, A + pojkvän, det blir härliga tider! Ska slagga hos han då också, undrar vart det här kommer ta vägen tillslut ;)
Nej men jag är fett glad för att jag bor här, får starta om livet på nytt, och ha en chans att vara tonåring.
Because everyone deserves a second chance...always!
Men tji fick jag.
Det började med en stor lunch med gudföräldrarnas 'gäng' och så var vi 4 "barn" till dem, alltså 12 pers! Wohoo!
När vi blivit klara med tårtan och kaffe-/te-t så kom det några pers fram bakom husknuten!
En av barnen (eller vi alla var inblandade) hade anordnat en 'Välkommen hem F-party' då han varit i Kina i ett halvår, och satan vad mycket folk vi blev sen!
Vi var väl runt 20 pers, höll till i Fs lägenhet i källaren på vårt gigantiska hus och partajade!
Riktigt jävla kul alltså!
Sen under kvällen ringer min bästis A och frågar om hon + de härliga grabbarna kan komma hit? Mitt svar var ja (såklart?), men det blev lite vajkalle på tråden och det slutade upp att min 'kille' dök upp med 3 polare, hahah! Så jävla nice alltså! Vi skickade polarna med nattbussen vid 2 någongång sen drog han och jag till mitt rum. En av de mysigaste kvällarna hitills!
Vi sov fram till 13 idag typ, mycket trevligt kan jag tala om! Och nästa helg blir det 'Lida country festival' med han, A + pojkvän, det blir härliga tider! Ska slagga hos han då också, undrar vart det här kommer ta vägen tillslut ;)
Nej men jag är fett glad för att jag bor här, får starta om livet på nytt, och ha en chans att vara tonåring.
Because everyone deserves a second chance...always!
Butterflies
När man hittat en ljuspunkt som ger en styrka och tillräckligt med pirr i magen, ja då vill man fanemig behålla den! Jag har ju lyckas hitta en sådan, men ack så jag klantar mig jämnt och ständigt (smartass verkligen...) men på något sätt lyckas jag tillsist styra upp det. Oron som fanns där långt inne i magen försvann huxflux, och livet är tillbaka som det var, fast med ett extra plus i kanten.
Jag kan ha hittat en jävla stark ljuspunkt, och jag tycker om den, ganska så mycket tror jag, och jag vill att det ska fortsätta vara så.
Jag kan ha hittat en jävla stark ljuspunkt, och jag tycker om den, ganska så mycket tror jag, och jag vill att det ska fortsätta vara så.
Happiness is the greatest gift of them all!
Alltså de som känner mig vet att betygen i skolan spelar stor roll för mig, hela tiden. Jag nöjer mig inte med det enklaste G, jag kämpar på som fan tills jag får det MVG eller VG som jag förtjänar!
Och just nu har jag lyckats få till det precis!
Kollade in mina betyg idag efter att ha kommit hem från en underbar helg med min familj2 och jag började grina direkt. Jag typ dör vad bra dem är!
Tydligen har jag ändå kämpat så jävla bra och hårt, att jag går ut med ett MVG i gympa VG i de flesta ämnena, och det fruktade IGt från matte b finns inte där, för läraren har varit snäll och förlängt min kurs, fast jag ändå ska köra om hela skiten!
Jag är så lycklig att det inte är sant!
På köpet har jag då haft en helt underbar helg med min andra familj + två härliga grabbar varav den ena är supergullig mot min bästis och den andra är supergullig helt rakt igenom! :D
Jag som inte trodde att jag skulle få känna såhär på länge för bara någon månad sen, och här sitter jag nu, en 19 juni och gråter av ren lycka för att allt är perfekt.
In i minsta detalj, 100% perfekt.
Och just nu har jag lyckats få till det precis!
Kollade in mina betyg idag efter att ha kommit hem från en underbar helg med min familj2 och jag började grina direkt. Jag typ dör vad bra dem är!
Tydligen har jag ändå kämpat så jävla bra och hårt, att jag går ut med ett MVG i gympa VG i de flesta ämnena, och det fruktade IGt från matte b finns inte där, för läraren har varit snäll och förlängt min kurs, fast jag ändå ska köra om hela skiten!
Jag är så lycklig att det inte är sant!
På köpet har jag då haft en helt underbar helg med min andra familj + två härliga grabbar varav den ena är supergullig mot min bästis och den andra är supergullig helt rakt igenom! :D
Jag som inte trodde att jag skulle få känna såhär på länge för bara någon månad sen, och här sitter jag nu, en 19 juni och gråter av ren lycka för att allt är perfekt.
In i minsta detalj, 100% perfekt.
These steps are high and frustrating
Alltså mina rubriker låter bara så mycket bättre på engelska än på svenska?! Lite random sådär, men the truth.
För varje dag som går försöker jag se allting från den ljusa sidan, det mesta i alla fall. Eller njae, nu ljög jag lite, när jag har lust vill jag se allt ur den positiva sidan, jag är annars fett med negativ i mina tankar? No joke.
Sommarjobbar HELA sommaren på ett trädgårdsföretag, det går ut på att rensa ogräs hela dagarna, trimma och klippa gräs då och då. Jag har inte tröttnat än efter en vecka, men varje dag innan lunch får jag värsta "sick-feeling" och vill gå hem, blir illamående, trött som fan och orkar inte ett skit. Men jag har bitit ihop i fyra dagar nu *stolt tjej* och ska bita ihop imorgon också. Jag ska klara det här jobbet med bravur fan, och pengar kommer jag tjäna så det sjunger om det, och jag kommer bli ännu mera självständig än vanligtvis!
Jag ser fram emot det, men då och då får jag värsta fallet ner till skiten igen. Men jag försöker stärka mig själv, försöker bita ihop, och förösker glömma.
men minnena är inpräntade för evigt.
I helgen ska jag till min bästa vän och min andra familj, det är där jag verkligen kan koppla av, och vara mig, jag älskar det där, nu vill jag bara att klockan ska bli 18:04 så jag kan åka hem.
Jag ser fram emot det, men då och då får jag värsta fallet ner till skiten igen. Men jag försöker stärka mig själv, försöker bita ihop, och förösker glömma.
men minnena är inpräntade för evigt.
I helgen ska jag till min bästa vän och min andra familj, det är där jag verkligen kan koppla av, och vara mig, jag älskar det där, nu vill jag bara att klockan ska bli 18:04 så jag kan åka hem.
I'm starting to see the light now
man blir så hemskt mycket piggare av att sitta i solen med folk som man tycker om än att ligga instängd i sitt rum och må dåligt? Det är tur att jag har mina vänner och min släkt, de betyder mer och mer för mig för varje dag som går. Och idag när alla snackar och åska och blixtrar, solen lyser ju? Det är varmt? Och jag ska träffa en världsbäst person idag. Jag ser ljuset <3
How it all began
Tja, vad ska man börja med.
Min familj är inte 'medelsvensson' direkt, det är mina föräldrar, mina två bröder(halvbröder), min syster och jag. Vi har bott i en hel del hus, ganska många flyttar med andra ord.
Jag är en sån som inte gillar förändringar, framförallt inte när det gäller vart jag ska bo (detta kommer att återkomma senare).
I princip varje flytt har varit plötslig, jag är ganska känslig så sure tårarna har alltid varit där, jag har sagt hej då till husen, tomterna, rummen and so on. Hemskt att flytta.
Vid varje flytt har jag blivit tillsagd att inte vara patetisk, "det är bara ett hus Helen, inget att gråta över".
Ja men tjena, ett hus jag trivdes i och som mina vänner bodde i närheten av. Så redan vid och efter vare flytt har jag blivit deprimerad så att säga, packa ner allt, slänga en hel del, sen packa upp och slänga lite till. Minnena jag inte vill ha kvar, rakt ner i sopsäcken.
Vi har bott i Kallhäll och sen blev det Bålsta, efter det Skokloster, och nu, efter allt jävla skit, bor jag på annan ort. Härligt värre.
Grejen var den att vi blev vräkta. Att en viss Någon hade fått meddelande att vi skulle vräkas, om hyran som varit frånvarande de 11 senaste månaderna inte kunde betalas, kom det inget ljud om. Hon sa ingenting. En vecka innan vi var tvugna att vara ute ur lägenheten berättade Någon för mitt andra päron att vi skulle vara ute på söndagen. Min syster fick veta det på tisdagen. Jag själv, tja, jag fick reda på det på torsdag kväll kl 23:00.
Detta var den 24 Februari 2011.
Min familj är inte 'medelsvensson' direkt, det är mina föräldrar, mina två bröder(halvbröder), min syster och jag. Vi har bott i en hel del hus, ganska många flyttar med andra ord.
Jag är en sån som inte gillar förändringar, framförallt inte när det gäller vart jag ska bo (detta kommer att återkomma senare).
I princip varje flytt har varit plötslig, jag är ganska känslig så sure tårarna har alltid varit där, jag har sagt hej då till husen, tomterna, rummen and so on. Hemskt att flytta.
Vid varje flytt har jag blivit tillsagd att inte vara patetisk, "det är bara ett hus Helen, inget att gråta över".
Ja men tjena, ett hus jag trivdes i och som mina vänner bodde i närheten av. Så redan vid och efter vare flytt har jag blivit deprimerad så att säga, packa ner allt, slänga en hel del, sen packa upp och slänga lite till. Minnena jag inte vill ha kvar, rakt ner i sopsäcken.
Vi har bott i Kallhäll och sen blev det Bålsta, efter det Skokloster, och nu, efter allt jävla skit, bor jag på annan ort. Härligt värre.
Grejen var den att vi blev vräkta. Att en viss Någon hade fått meddelande att vi skulle vräkas, om hyran som varit frånvarande de 11 senaste månaderna inte kunde betalas, kom det inget ljud om. Hon sa ingenting. En vecka innan vi var tvugna att vara ute ur lägenheten berättade Någon för mitt andra päron att vi skulle vara ute på söndagen. Min syster fick veta det på tisdagen. Jag själv, tja, jag fick reda på det på torsdag kväll kl 23:00.
Detta var den 24 Februari 2011.
Då båda päronen hade/har betalningsanmärkningar sen tidigare så var det ju ett liiiiitet problem att hitta något nytt ställe. Vi hittade ett, skrev på och allt, men de kollade upp Någon som hade ljugit dem rakt upp i ansiktet, och bröt kontraktet. Vi var hemlösa där ett tag. Det var på lördagen den 26 Februari. Det var då jag och mitt andra päron packade som satan, slet arslena av oss hela dagen, och kom överens att jag skulle få bo hos mina gudföräldrar.
De har nog varit min största räddning genom allt det här.
Och det är här jag har bott sen 27 Februari 2011, det är här jag brytit ihop av minnena och smärtan, här jag skrattat åt all idioti, och här som jag fortfarande håller på att bli den jag vill bli.
De har nog varit min största räddning genom allt det här.
Och det är här jag har bott sen 27 Februari 2011, det är här jag brytit ihop av minnena och smärtan, här jag skrattat åt all idioti, och här som jag fortfarande håller på att bli den jag vill bli.
A new life, a new beginning
Jag hatar det första inlägget i en ny blogg.
Eller tja, det här är egentligen en underblogg till min förra blogg (duckfaces), men jag klarade inte av att veta att långt bak i arkiven så fanns hemska ord, händelser och minnen som jag bara vill glömma bort. Som alltid ändå kommer att trycka ner mig vad jag än gör liksom?
Det här är mitt liv nu.
Eller tja, det här är egentligen en underblogg till min förra blogg (duckfaces), men jag klarade inte av att veta att långt bak i arkiven så fanns hemska ord, händelser och minnen som jag bara vill glömma bort. Som alltid ändå kommer att trycka ner mig vad jag än gör liksom?
Det här är mitt liv nu.
Jag heter Helen och jag är 18 år gammal och i 18 år har jag blivit nedtryckt psykiskt av min mamma och omgivningen, jag har trott mig vara stark, men det har varit en ren lögn faktiskt.
Jag är precis så vek som jag någonsin kan bli, men av det har jag blivit så stark och självstädig som jag någonsin vill bli.
En sak är i alla fall säker, och jag kommer inte bli som min mamma.
Jag är precis så vek som jag någonsin kan bli, men av det har jag blivit så stark och självstädig som jag någonsin vill bli.
En sak är i alla fall säker, och jag kommer inte bli som min mamma.
