A new life, a new beginning
Jag hatar det första inlägget i en ny blogg.
Eller tja, det här är egentligen en underblogg till min förra blogg (duckfaces), men jag klarade inte av att veta att långt bak i arkiven så fanns hemska ord, händelser och minnen som jag bara vill glömma bort. Som alltid ändå kommer att trycka ner mig vad jag än gör liksom?
Det här är mitt liv nu.
Eller tja, det här är egentligen en underblogg till min förra blogg (duckfaces), men jag klarade inte av att veta att långt bak i arkiven så fanns hemska ord, händelser och minnen som jag bara vill glömma bort. Som alltid ändå kommer att trycka ner mig vad jag än gör liksom?
Det här är mitt liv nu.
Jag heter Helen och jag är 18 år gammal och i 18 år har jag blivit nedtryckt psykiskt av min mamma och omgivningen, jag har trott mig vara stark, men det har varit en ren lögn faktiskt.
Jag är precis så vek som jag någonsin kan bli, men av det har jag blivit så stark och självstädig som jag någonsin vill bli.
En sak är i alla fall säker, och jag kommer inte bli som min mamma.
Jag är precis så vek som jag någonsin kan bli, men av det har jag blivit så stark och självstädig som jag någonsin vill bli.
En sak är i alla fall säker, och jag kommer inte bli som min mamma.
Kommentarer
Trackback
