Living with Hope

Igår åkte jag hem från Öland, tillbaka till älskade Stockholm igen, det tråkiga är att Geisha inte är med mig hem.
Hon är fortfarande fast kvar hos mamma och syster... :'(
Har haft en underbar vecka med min gris (syster+ mamma), var så skönt att träffa henne igen!!! <3

och jag vet. det är BARA en hund, men för mig är det min allra bästa vän, jag klarar mig inte utan henne!

Satt och hyperventilerade och grät timman innan min buss gick, tårarna bara rann och jag bröt ihop totalt.
Sen säger mamma:
"Helen jag måste fråga en känslig fråga..."
Jag:
"hunden stannar här i lägenheten."

Jag skulle inte klarat av att kliva på bussen om hon var med. Klarade knappt att göra det när hon var instängd i sitt rum.
Rummet som jag stängde in henne i och sa:
"Matte kommer snart tillbaka hjärtat, snart tillbaka, vänta här så länge".

Jag känner mig så hemsk. Satt större delen av bussresa och grät, det var helt sjukt. Är fortfarande surrealistiskt!
Hon skulle ha det så mycket bättre hos mig, men nej hon är fast å¨Öland med folk som inte gör allt för hennes bästa.

"det är bara en hund"

Jo men tjena. Hon är MITT allt! <3


Tillsammans är vi två, tillsammans är vi så starka som vi kan bli.
Jag älskar dig <3