Leendet som aldrig vill slockna
Jag har tagit en paus, en lång sådan. Härifrån bloggen, tankarna men framförallt känslorna.
Kan ju mildt sagt säga att jag behövde det.
Fy fan vad bra jag mår nu.
Tankarna virvlar fortfarande omkring i skallen på mig, nästan som att det skulle göra ont snart, men det gör det inte, för känslorna som är kopplade till tankarna har jag drämt i väggen.
Vill inte ha dem mer.
Jag ska bara fokusera på mig, mig och mig, jag ska må bra nu, jag ska ta studenten, och jag ska skapa mitt liv, här och nu!
Det känns bra nu, bättre i alla fall.
Och att veta att projektarbetet i skolan går flera tumar uppåt, och att vår stränga rektor har beviljat mig ännu mer utökad studeiplan (WOOHOOO!), att jag begriper plugget, att studentskivan snart är fixad, känns så jävla bra!
Ni läsare anar inte, jag kan inte sluta le.
Känner mig som en helt ny människa, och den människan ska vara lycklig!
Kan ju mildt sagt säga att jag behövde det.
Fy fan vad bra jag mår nu.
Tankarna virvlar fortfarande omkring i skallen på mig, nästan som att det skulle göra ont snart, men det gör det inte, för känslorna som är kopplade till tankarna har jag drämt i väggen.
Vill inte ha dem mer.
Jag ska bara fokusera på mig, mig och mig, jag ska må bra nu, jag ska ta studenten, och jag ska skapa mitt liv, här och nu!
Det känns bra nu, bättre i alla fall.
Och att veta att projektarbetet i skolan går flera tumar uppåt, och att vår stränga rektor har beviljat mig ännu mer utökad studeiplan (WOOHOOO!), att jag begriper plugget, att studentskivan snart är fixad, känns så jävla bra!
Ni läsare anar inte, jag kan inte sluta le.
Känner mig som en helt ny människa, och den människan ska vara lycklig!
Kommentarer
Trackback
