Living with Hope

Dra inte upp det typ var tredje middag, och tro att jag är helt 'läkt' från mina djupa sår. Tro inte att jag inte letar, att jag inte FÖRSÖKER planera.
Tror du fan inte att jag också vill veta vad som händer sen???!!!

Det visar bara att du/ni inte känner er guddotter, att jag inte är den person ni tydligen tror jag är. Att jag kan se folk i ögonen, vara lugn och berätta allting. Pang bom på dem bara.
NEj för det är fel.
Jag håller saker till mig själv, jag berättar ingenting tills det är spikat. Jag vill inte berätta för om jag berättar så skapar folk förhoppningar för mig, som jag sedan bara kommer att krossa.
Det är alltid så.

Jag gick från matbordet, grät, haltade, trampade på så jag nästan såg svart. Sen föll jag ihop på sängen, hör dem prata om mig där ute. Vill inte veta mer. Vill ta flaskan och bara dricka för att glömma - inse att jag inte har någon. Vill öppna ciggpaketet där i bokhylan och tända en röka den, och bli lugn - men jag har lovat mig själv att inte börja.

JAg vill bara försvinna. Från jorden, från huset. I don't care. Orkar bara inte med det här längre. Livet är ett helvete och det verkar som att jag bara sjunker djupare och djupare in i det.